I en ovanligt ärlig stund i radion har Carl-Jan Granqvist berättat om ett ord han själv använde offentligt för flera decennier sedan, ett ord som idag väcker starka reaktioner. Under programmet minns han tiden då uttrycket inte bara var accepterat utan rentav en del av vardagligt språkbruk. Han förklarar hur han som ung kock och vinprofil ofta kunde slänga ur sig formuleringar som idag skulle klassas som oacceptabla, men på den tiden var det helt normalt i de sociala kretsarna han rörde sig i.
Granqvist reflekterar också över hur språket har förändrats sedan dess, och hur han själv har fått anpassa sitt sätt att uttrycka sig. Han erkänner att han känner både skuld och skam över vissa ord han sagt offentligt, men betonar att det är viktigt att förstå kontexten och tidens normer. I inslaget berättar han om en särskild episod under en direktsändning där han använde ordet – något som fick lyssnarna att reagera direkt, och som i efterhand blivit en del av hans offentliga berättelse.
Han fortsätter med att förklara hur hans karriär inom mat och dryck alltid varit fylld av passion och upptäckarlust, men också av misstag och lärdomar. Granqvist vill inte dölja något, utan ser det som en möjlighet att visa hur samhällets syn på språk och uttryck har förändrats över tid. Hans avslöjande har redan gett upphov till diskussioner om hur man ska förhålla sig till historiska uttalanden i dagens medielandskap, och hur personlig reflektion kan skapa förståelse för både dåtid och nutid.
Med sin karakteristiska blandning av humor och självdistans beskriver Carl-Jan även hur han idag ser på de yngre generationerna och deras vaksamhet kring språk. Han erkänner att det ibland känns som en balansgång att både stå för sitt förflutna och samtidigt respektera dagens regler och känslighet. Men han avslutar med ett leende: trots att tiderna förändras, är kärleken till maten, vinet och det goda samtalet konstant, och det är något som alltid förenar människor oavsett vilka ord som är tillåtna.
Granqvists berättelse är en påminnelse om att språk är levande och att normer förändras, men också om vikten av att våga vara ärlig om sitt förflutna. Hans ordval och reflektioner visar en man som både ser tillbaka med eftertänksamhet och framåt med respekt, och som öppet delar med sig av lärdomarna från ett långt och färgstarkt liv i rampljuset.
