Amelia Adamo lyfter återigen en fråga som engagerar henne starkt – hur åldersgränser i vården påverkar äldre kvinnor. Hon menar att dagens system för bröstcancerscreening inte tar tillräcklig hänsyn till hur både livslängd och hälsa har förändrats i samhället.
I dag kallas kvinnor i Sverige till mammografi fram till 74 års ålder, men därefter upphör de regelbundna kontrollerna. Adamo, som själv drabbats av bröstcancer, har blivit en av de röster som tydligt ifrågasätter detta. Hon menar att det inte speglar verkligheten, där många äldre lever längre, friskare och mer aktiva liv än tidigare generationer.
Hon framhåller att det finns starka skäl att se över gränserna och öppna upp för att även kvinnor över 74 ska omfattas av screeningprogrammen. Enligt henne handlar det inte bara om statistik, utan om människors faktiska liv och möjligheten till tidig upptäckt av sjukdom.
Amelia Adamo beskriver hur hennes egen cancer upptäcktes i samband med en annan medicinsk undersökning, eftersom hon inte längre kallades till mammografi på grund av åldersgränsen. Det har gjort frågan personlig för henne, och hon ser det som ett exempel på hur systemet kan missa viktiga diagnoser i tid.
Hon betonar också att samhällssynen på äldre ofta släpar efter utvecklingen. Enligt henne behandlas äldre ibland som en homogen grupp, trots att skillnaderna i hälsa och livssituation är stora. Det gör att viktiga beslut riskerar att baseras på gamla antaganden snarare än dagens verklighet.
För Adamo handlar frågan i grunden om rättvisa och livskvalitet. Hon menar att om samhället vill minska dödligheten i bröstcancer måste även förebyggande insatser anpassas efter hur människor faktiskt lever i dag.
Hennes uttalande har blivit en del av en större debatt om ålderism i vården och hur medicinska riktlinjer bör utvecklas. Samtidigt fortsätter hon att använda sin egen erfarenhet för att belysa vad hon ser som ett system som behöver förändras.
