Kriminologen Leif GW Persson riktar nu hård kritik mot den svenska rättshistorien i samband med det uppmärksammade Allgén- och Härm-fallet kopplat till det så kallade da Costa-målet. Han menar att hanteringen av de inblandade kan vara en av de största rättsskandalerna i Sverige efter andra världskriget.
I en intervju uttrycker Persson stark övertygelse om att staten till slut kommer att behöva kompensera Thomas Allgén och Teet Härm, som tidigare pekats ut i samband med det brutala mordfallet i Stockholm på 1980-talet. Han tror att en ekonomisk ersättning i praktiken är oundviklig, även om beslutet kan dröja.
Enligt Persson handlar det inte bara om juridik, utan om grundläggande rättssäkerhet och statens ansvar gentemot individer som hamnat i ett rättsligt limbo under decennier. Han jämför situationen med tidigare kända svenska rättsskandaler och menar att detta fall står på samma nivå som de mest uppmärksammade fallen i modern tid.
Persson är särskilt kritisk till att de båda männen aldrig fullt ut kunnat rentvå sina namn, trots att de friats från mordanklagelser. Han menar att det juridiska efterspelet lämnat dem i en situation där de i praktiken fortfarande bär en skugga av skuld, trots att rättsprocessen formellt inte lett till en fällande dom.
Samtidigt pågår fortfarande diskussioner om huruvida staten kommer att bevilja så kallad ”ex gratia”-ersättning, alltså kompensation utanför det ordinarie rättssystemet. Enligt Persson är det en fråga som förr eller senare kommer att lösas politiskt snarare än juridiskt.
Han beskriver också fallet som ett exempel på hur rättssystemets ofullkomligheter kan få långvariga konsekvenser för enskilda människor. Enligt honom har processen kring da Costa-utredningen präglats av bristande tydlighet och ett efterspel som fortsatt påverka de inblandades liv.
Uttalandet har återigen satt fokus på ett av Sveriges mest omdiskuterade kriminalfall, som i decennier väckt debatt bland jurister, journalister och allmänhet. För många ses fallet fortfarande som en symbol för hur rättssäkerhet kan ifrågasättas när bevisläget är oklart och opinionen stark.
