som sprudlande, varm och lätt att arbeta med – en sådan person som fyller rummet utan att ens försöka. Det var inte bara hennes talang som gjorde henne speciell, utan hela hennes sätt att vara.
Filmen, som hade premiär 1979, blev en av de mest minnesvärda i Åbergs karriär och har fortsatt att visas om och om igen genom åren. Och i den historien finns Lena Maria Gårdenäs som en självklar del – någon som bidrog till att skapa den känsla som publiken fortfarande minns.
Men hennes liv var långt större än en enskild roll. Hon hade en lång karriär som sångerska, med rötter i band redan på 60-talet, och hon stod även på scen tillsammans med några av Sveriges största namn.
När Lasse Åberg nu ser tillbaka är det inte bara arbetet han minns. Det är människan. Den där närvaron, värmen, det som inte går att fånga i en filmruta.
Det finns en särskild ton i hans ord – som om tiden plötsligt stannat upp. För när någon som varit en del av så många minnen försvinner, lämnar det ett tomrum som inte går att fylla.
Och kanske är det just det som gör hans minnen så starka. Inte bara för vad de berättar – utan för vad de påminner oss om: hur snabbt allt kan förändras, och hur mycket en människa faktiskt kan betyda, både på och utanför scenen.
